Step up, fairy

Att blogga seriöst kommer nog aldrig bli min grej. Jag ser inte mitt eget liv som något vidare intressant.
Och alla har egentligen inte något med det att göra. Men det kan vara roligt att skriva.

Jag tänkte på en sak på bussen i morse. Attityder. Vad är egentligen attityder? Visst att det är abstrakt,
så det är fysiskt omöjligt att "sätta tummen på det", men attityder är rätt så ömöjligt att sätta tummen på
från tankens sida också.

Vad är egentligen en attityd?

Vart du än befinner dig så stöter du på dem, attityderna, och oftast så är de väldigt olika.
Man kan ha en attityd till sig själv, till sitt liv och sitt sätt att leva. Man kan ha en attityd till sin omgivning.
Attityd till folket omkring sig och till deras attityder. Attityd till dagen. Till en lördag. Kan man ha det?

Kan man välja sin attityd själv?

Kan man byta attityd som man byter skor? Som man byter underkläder på morgonen. Är en superbra attityd
något man kan trä på sig när det passar, som en ring eller en väldigt fin hatt? Kan man då välja bland
hattarna hemma, eller tar man på sig den hatt som man känner för? Kan man ta en hatt för varje dag?
Eller prövar man hattarna tills man hittat en som passar just sig själv, och sen tar man aldrig av sig den?

Smittar attityder?

Om jag strövar runt ledsen och elak och tråkig och envis och ilsken och olycklig och ful, blir du det också då?
Om jag säger att jag hatar din hatt, dör den då och ger plats för en bit av mig? Smittar attityder genom att
man blir utsatt för den, eller smittar den som förkylning när någon hostar? Ska jag oroa mig lika mycket
för en otrevlig människa som för en snorig unge? Och om jag blir sjuk, kan jag bli frisk då?

Kan någon rädda mig från min dåliga attityd?

Kan någon bryta ner mig och slita av mig hatten utan att själv bli smittad av mig? Och i så fall, skulle någon
göra det för mig då? Skulle någon hata någon för att denne bröt ner mig och räddade mig? Skulle den
bli svartsjuk för att den själv inte blir räddad? Var börjar en attityd? Föds man med den? Eller föder man den själv?
Vad äter den? Lycka och olycka? Framsteg och bakslag? Kärlek och hat? Rår man för sin egen attityd?

Alltså får man hata folk med arga hattar, utan att respektera att de fått hemskheterna av sina föräldrar?
Vad är en attityd för dig? Är den samma som för mig? Kan man ha samma attityd som någon annan?
Har man en attityd eller har man ett hundra? Om vi tycker lika om 90%, har vi samma attityd då? Eller har vi
samma märke, men olika färg på hatten? Eller kanske olika storlek?

Hur stor plats tar din attityd? Är den större än min bara för att den hörs mest? Är min attityd mindre än din
bara för att jag får plats på en mindre yta? Vad är egentligen en attityd? Vad är min attityd, din attityd,
sura gubbens på ica, snälla tantens på jobbet, kalle ankas på tv?

Kan man döma någon för färgen på hatten? Kan man välja att hata fjädern, eller måste man hata hela hatten då?
Måste jag hata dig för att jag inte gillar sättet du ser på utlänningar? Eller hur du ser dig själv som perfekt
och underbar? Eller hur du kräver all uppmärksamhet och ska ha och ha fastän du aldrig erbjuder mig något?
Måste jag hata dig för att du vill ha min hatt och försöker köpa en exakt likadan, fast bättre? För att du
låtsas som att min är bedrövlig och när jag inte är där så tar du den och låtsas som att du är jag.

Måste jag hata dig för att du är osäker? Får inte jag baka ihop min egen attityd? Får jag gilla dig på ett
sätt och hata dig på ett annat? Vem bestämmer det? Är det okej att rymma från en person för att man inte gillar hatten? Eller ska man försöka sy om hatten sakta men säkert?

Även om det innebär att man förlorar en bit av sig själv?